Orörd och ostörd snö

Längesedan, en hel jul och ett nyår senare. Julen överlevdes och inga nyårslöften i år. Har inte ens skrivit några listor, vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken. Är ingen älskare av julen, tiden innan och efter är skön. Oftast. I år har skolarbetet varit lite överhängande. Denna hatkärlek, om jag bara kunde lära mig någon gång. Innan jag har kommit igång att skriva är jag så rastlös, på dåligt humör, ångest och dåligt självförtroende. Sen kommer flowfasen, då stänger jag in mig och vill inte träffa någon, skriver och skriver, och sen om det vill sig väl, kommer lättnaden och då märker jag hur kul jag faktiskt tycker att det är. Då vill jag ha några dagar kvar att trixa och fiffla med det sista. Och det är nog där jag är nu, fast det är en hel del kvar än. Artikelsökningar är svårt och att urskilja tendenser i det ihopsamlade materialet är också svårt. Iallafall. Gör ett avbrott i neurosen och ligger på madrass framför brasan och läser Pessoa. Lyssnar på Lykke Li (klicka på rubriken). Det är tokmycket snö ute, det hänger meterlånga istappar utanför fönstret och jag har inte skottat utan njuter av att låta snön få vara. Orört och ostört. Jag är här. Idag lyckades jag leta fram bilen och åkte för att handla mat och låna fler böcker. Tillbaka hemma log jag lite. Tänkte såhär är det bra. Med bra böcker, brasa och nåt att äta kan jag ha det så här ett tag. Ett bra tag. Behöver inte mer. Förstår inte de som klagar på ledighet. Har en otrolig läslust och så fort tentorna är inlämnade ska jag läsa massor av självvalda böcker.