onsdag 30 september 2009

som ringar på vattnet

"Kanske var han mer vilsen än någonsin, han fick en känsla av att snart nå en gräns, att något skulle brista. Han förstod det inte med det gjorde honom nervös. Han försökte att tänka, sammanfatta och förstå men känslan gnagde och lämnade ingen ro. Han förstod att det var något större, någon slags brytpunkt, kanske var det just en sådan stund som han senare skulle tänka tillbaka på, som tiden då allt förändrades. Han tog ett djupt halsbloss på cigaretten och andades sakta ut medan han lät blicken vandra över sjön, som ringar på vattnet for genom hans huvud".

T Tranströmer

De som alltid lever på framsidan
och som aldrig varit förvirrade
och råkat öppna fel dörr
gå förbi dem.

Min känsla för återseendet i helgen

I Kina, japan, Indien, de arabisk-muslimska samhällena har konsten ars erotica utvecklats där sexualiteten förstås som njutning, inte i förhållande till någon lag om det tillåtna eller förbjudna utan endast i förhållande till sig själv. Verkan av denna kärlekskonst skriver Foucault ger; fullständigt herravälde över kroppen, unik njutning, glömska av tiden och dess gränser, livselixir, förjagande av döden och dess hot.

Molestiae nuptiarum

För ett tag sedan var jag inbjuden till en vän som jag inte träffat på länge vilket ledde till att jag fick en inblick i den "ljuva" kärnfamiljen med småbarn. Förutom mig som gäst var det ett ungt par med en tvååring och en nyfödd som var där. Det blev en intressant kväll och jag kom på mig själv med att agera observatör innanför murarna på den heteronormativa högborgen och jag förvånades över det som jag inte trodde existerade längre men jo. Grabbarna ölade och pratade vid bordet medan fruarna tog hand om barnen och den relativt nyförlösta mamman ville - helt förståligt- så småningom hem men den något ölpåverkade pappan tyckte (efter att hon hade haft full koll på båda barnen hela kvällen) att "jag kan la ta ungen ett tag då men ser du inte att vi praaaatar!" Efter någon öl till ville de prata relationer och sex "eftersom du kommer bli den nya Malena Ivarsson..." och diskussion blev föga förvånande att killarna ville ha mer sex och allt skulle bli sååå mycket bättre om de bara fick knulla lite men tjejerna var inte sugna och den nyförlösta mamman blev lite generad och tyst. Sa försiktigt att om man delar på ansvaret om barn och hem så brukar sexlusten kommaav sig självt. Och den lilla skruven tog, pappan blev tyst och kom helt av sig. Sen när vi var själva sa värdinnan, min kompis,att hennes liv var et kaos, relationen en katastrof och att de hade haft det dåligt under en lång tid. Ja ja vet inte vad jag ville med det här. En inblick i en helt vanlig familj? Ja, kanske. Hur som var jag på ovanligt gott humör när jag kom hem och gjorde kantarellmackor mitt i natten och tog en öl och skålade med mig själv.

T Tranströmer

Inom mig bär jag mina tidigare ansikten,
som ett träd har sina årsringar. Det är
summan av dem som är jag. Spegeln
ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av
alla mina tidigare.

tisdag 29 september 2009

I mötet med ett höstlöv

Dagen idag har varit vacker. I skogen var det höst och jag krockade med ett gult höstlöv som kom singlandes mot mig och jag blev sådär sprudlande glad och upplevde ett ögonblick av skärande närvaro. I mötet med ett höstlöv. Jag har läst en del, vetenskapsteori om hur intervjua om hur skapa levnadsberättelser om social konstruktion. Om Foucault. Fastnade för raden radikal öppenhet i mötet och skrev det i min dagbok. Under tiden har "frun" målat i tvättstugan och en vän avbröt vardagsarbetet när hon stod i farstun hulkande av gråt och sa mellan snyfningarna att idag är det ingen bra dag. Vi drack te och åt kanelbullar och jag konstaterade att det är de snälla människorna som oftast mår sämst. Tillvarons ologik, igen. Nu är jag ensam hemma efter att ha köpt vin och cigaretter och fyra hyrfilmer ligger och väntar. Flängt runt på nätet efter polyamorösa relationer som förhoppningsvis kommer bli mitt uppsatsämne, läser och begrundar och när jag satt på trappen och rökte funderade jag kring hur vi alla är människor som famlar omkring och försöker hitta en verklighet att leva i. Vilken är min verklighet?

fredag 25 september 2009

skogssamtal

Jag var ute och sprang i skogen innan, och i min egna meditativa värld märkte jag inte de två hundarna förrän de stod precis vid mina fötter och morrade. Jag skrek rakt ut. Det var snälla hundar och jag lugnade mig och kände mig lite dum att jag blivit så rädd. Hundarnas ägare kom och ursäktade sig och hundarna. Hon frågade om bra löparrundor. Hon sa att hon inte var härifrån. Hon sa att hon bott här ett år och att jag var den första av "grannarna" som hon talat med. Hon trodde inte att det var så på landet. Hon tyckte att landet var mer anonymt än i storstan. När jag sprang hem tänkte jag på att det hon sagt var sant och jag tyckte att det var lite sorgligt. Kanske kommer vi bjuda över henne på lite vin någon kväll. Får inte glömma att säga till Anna att vi har en "ny" granne, som också var mycket snygg,. Nu ska jag in till stan på en tredje historialektiondate. Den kommer handla om Palestina.

torsdag 24 september 2009

Ledighetsprojektet

Tittar ut för att inte titta på bokhögar, anteckningar, kollegieblock och röran runt omkring. Tänker på allt jag borde och får en liten klump i magen. Så tänker jag en gång till. En överenskommelse med mig själv gör att klumpen försvinner något. Jag har varit tjänstledig i 24 dagar och tankarna spretar kring detta faktum. Jag är förvånad över att jag så lättvindigt har kopplat bort mig från den jobbvärld som var min och som upptog så mycket av min tid, energi och värld tidigare. Jag är galet glad över att det är så. Jag är galet glad över all den tid som helt plötsligt finns framför mig. En fiende blir en vän. Ett sen blir nu. Ett projekt tar sin form.

Ledighetsprojektet.

Jag har många tankar om vad detta projekt ska komma att bestå av. En levande tillvaro i en uppmärksam närvaro där tankar och känslor och upplevelser kan få obegränsat utrymme. Där kreativitet och handlande kan få fokus. En tillvaro där det galna och ologiska kan få komma fram. Där inget är förutbestämt och där formen snarare är flytande än stagnerad. Där ordet ja existerar och inte är ett sällsynt ord. Det är om detta projekt som jag kommer att skriva om här. Bland annat.