två doser kärlek och ingen dos rädsla

Gårdagen gick i kärlekens tecken, på två sätt. Min syster och hennes pojkvän bytte ringar och himlastormande lyckliga var de här och vi åt paj och var glada allihop. I relationsanarkistiska tankar och tvåsamhetsskeptis är det rakt igenom härligt att se dem och den relation de har skapat. De har det som många saknar och som ofta skapar min skeptis, förmågan att lyfta varandra. Älska varandra i handling och inte bara som något man säger i betydelselösa ord.

På kvällen var vi, jag och N och kombon hos vår kompis K. Hon har tre fantastiska barn och en fantastisk man och eftersom hon själv är fantastisk är det rättvist med råge. I allafall, vi drack mandaringlögg och åt mat, pratade allvar och skrattade huller om buller. När vi skulle åka hem sa hennes pojk som är fyra, med gråten i halsen och tårfyllda ögon. "Jag vill inte att N ska åka hem. Jag älskar henne." Inte förrän N gett honom en jättekram och lovat att komma på jullovet igen lät han tröstas. Trots att N är nio såg jag hur glad hon blev och hur hon mös av kärleksförklaringen. Och vem blir inte glad av lite kärlek? Och vem har sagt att ålder har betydelse? Lille O har mycket att lära ut till alla oss livrädda vuxna som besitter massor av kärlek men saknar modet att släppa ut och dela med.

Ibland men inte ofta...

...stannar tillvaron för något ögonblick. Något berör och något rör om. Något lite större. Den där känslan av varmt som når ända in. Idag fick jag ta del av lite lyckorus. Vi har bestämt oss för varann säger han och hennes ögon strålar, ikapp med ringen på fingret. Så enkelt men så stort.

Kärlek till er två vackra människor. Det är er dag idag.

snö och strimma efter sol

Snön yr utanför mitt sovrumsfönster och vinden viner till Nina Simone (klicka på rubriken). Det skymtar en rosa strimma ovanför granarna som antyder att dagen kan har fått lite solsken på sig iaf. Jag vet inte för jag har sovit efter ännu en vaknatt. Nu dricker jag kaffe i sängen och läser i DN att tre till fyra koppar kaffe dagen minskar risken att bli sjuk i diabetes. Jag är inne på min tredje nu. Det är skönt med nattjobb. Tillvaron blir liksom lite kravlös och ostrukurerad och dagen efter är det tillåtet att bara ligga i sängen och läsa och skriva. Pumpan är hos mormor och jag ska snart ögna igenom Margareta Forsbergs bok om ungdomar och sexualitet i Sverige. Ska till Malmö imorgon på föreläsning med henne. Sista Malmöturen för i år. Om en vecka börjar det officiella julfirandet och jag ser till och med fram emot julen i år. Någon kommer till stan och någon är efterlängtad.

En helg av nattuggleri

Godmorgon. Ny dag, ny vecka. Har nattugglat på jobb hela helgen och det har varit helt ok, pysslat om de boende, ätit bakad potatis med kräftstjärtsröra, kollat på tv, lunkat flera mil i korridorerna (en kollega hade stegräknare en natt som visade över milen på morgonen) läst DN för tre dagar tillbaka, druckit glögg och ätit goda ostar. Pratat mycket och skrattat än mer.

Kollat på TV som sagt, vilket inte brukar bli prioriterat annars, såg bland annat ett reportage från Jakarta, Indonesien där en ny lag har införts. För miljöns skull riskerar bilägare att böta om de åker färre än tre stycken i bilen. Dock har ett nytt fenomen uppstått, så kallade Traffic jockeys. Liftare mot betalning. Genom att ta upp passagerare mot en smärre summa slipper bilägaren den böter hen annars riskerar. Reportaget handlade om en mamma med ett spädbarn som livnärde sig på att åka runt som passagerare hela dagarna. Med sitt lilla barn var hon en eftertraktad jockeys, eftersom bilägaren betalade för en men fick två passagerare. Reporten frågade om hon visste varför hon fick betalt för att åka bil men det gjorde hon inte. Visst är väl ändå människan uppfinningsrik? Ett antal nya arbetstillfällen skapas, men särskilt bättre för miljön blir det knappast. En annan plats i världen där miljön (tillfälligtvis) står i fokus är Köpenhamn. Demonstranter kommer anmäla danska polisen för bland annat tortyr, efter att ha blivit frihetsberövade och suttit bakbunda i samma ställning i åtta timmar. Poliserna hänvisar bara till den nya lag som kommit till inför klimattoppmötet som ger polisen rätt att frihetsberöva en person upp till tolv timmar. Suck, vart är vi på väg.

Nä, säger som min norska kollega -arbetslust trang dig in- idag har jag tänkt att få mycket gjort. Kruxet är bara att jag är osäker på om jag gör rätt. Jag försöker komma på och kombinera rätt sökord för att hitta de vetenskapliga artiklar som jag verkligen vill få fram i olika databaser för att sedan analysera och redogöra för dem. Jag håller än så länge fast vid mitt ämne, BDSM och har hittat en hel del spännande artiklar, finns betydligt mer än jag förväntade mig att hitta. Dock blir det nog inte magisteruppsats i vår utan en master till nästa vår.

cybersexdräkt?

Försöker googla på "cybersexdräkt" men hittar föga:) Hörde här om dagen talas om att det finns någon sorts 3 dimensionell dräkt som kan göra cybersex till en upplevelse betydligt närmare irl. Genom att ta på sig dräkten med impulsgivare, stimulatorer och vibratorer skapas impulser av beröring som mer liknar den irl. Kanske nästa steg i relations och sexutvecklingen eller för att citera "Sven" som i en insändare skrev så charmigt att jag måste återge det ord för ord; "Tror nog allt fler föredrar den falska varan framöver ... och föredrar det virtuella - enklare att vara tillbakalutad i sin kontorsstol än böka runt med en annan viljas armar och ben i en säng. Fast det är nog bra- vi är lite för många på planeten ändå". :D Finns ju en rad fördelar särskilt om man tänker prevention eller som i distansförhållande. Tipsade en vän som är nyförälskad (kvinnan befinner sig dessvärre på andra sidan jordklotet) och ägnar en stor del av dygnets timmar framför datorn men hon verkade föga imponerad. Dock fick den bild som kom upp på näthinnan oss att skratta en lång stund.

sexlust

Läser en artikel av Fugl-Meyer och Giami från 2006; Swedish clinical sexologists. Who are they? Who do they treat? Genom en enkätundersökning har sexologer fått svara på ett antal frågor, bland annat frågades om vilket det vanligaste sexuella problemet som kvinnor söker hjälp för är. Låg lust kom på första plats. Funderade lite kring detta och vad det beror på. För det första måste ju låg lust ställas i förhållande till något och man måste ha en idé om vad "normal" lust innebär. Kvinnan har låg lust, i förhållande till vad? En hög lust, hos mannen? Har män och kvinnor olika grad av sexlust och vad beror i så fall det på?

Spekuleras kan göras. Under lång tid har det varit skamligt och till och med syndigt för kvinnan att känna sexuell lust och även om denna idé tack och lov inte råder (på vår plats i världen) längre bär vi fortfarande arvet. Att tala om sex kan vara svårt, att berätta för en partner vad man tycker om och vad man tänder på har många fortfarande svårt för. Om det rör sig om problem kring sexualiteten är skam och skuldkänslor fortfarande starka och många har svårt att vare sig tala med sig partner eller söka hjälp.

Sen, en annan fråga som kan ställas; finns intresset i sängen? Generösheten? Lekandet? Finns anledningar att prioritera sex? Läste här om dagen att en betydligt större procentandel värdesätter sömn mer än sex. Om mannen knullar på tills det går (för honom) och sedan vänder sig för att sova finns ju inte så stor anledning att ha sex, för kvinnan.Spännande vore att veta om homosexuella kvinnors sexlust skuljer sig jämfört med heterosexuella kvinnors? Spekulationer, javisst, men ny forskning visar att det i hög grad handlar om psykologiska orsker till bristande sexlust, impotens och ont vid samlag (dyspareunia) samt att exempelvis stress kan vara en stark bidragande orsak. Ytterligare forskning om det sexuella gensvaret visar att det finns ett samband mellan sexlust och faktorer som stämning, tid och rum i högre grad hos kvinnor än hos män (exempelvis ett nystädat hem och en lyxig middag kan vara en bra inledning på en het kväll).

Och - tänker jag och försöker få ihop någon röd tråd- trots av vi bor i ett alltmer jämställt land visar nya siffror att det är kvinnan som fortfarande utför större delen av hushållsarbetet, har koll på barnens aktiviteter och skolgång och ja... också hon som har den låga sexlusten.

november

Jag tittar varje dag i din blogg för att se om du har skrivit sa en vän och jag fick med ens lite ny energi och vilja till att skriva. November är över, den dystraste månaden på året. Dock har min november varit oförskämt bra. Jag har haft mycket att göra. Tentan i både genusvetenskap och vetenskapsteori är över och jag fick vg på vetenskapsteorin och A i genus, stolt och glad över det. Lön för mödan. Jag har haft besök av min kringresande trubadur och haft några dagar av verklighetsflykt, berusning, vin, bubbelbad och älskande. Jag har rest runt en del själv också, Malmö, Sthm och Gälve. Blandat nytta med nöje. Partyliv och seminarier. Diskuterat Giddens Intimitetens omvandling under en mycket intressant dag i Malmö med mina intelligenta kursare. En bok som satte många tankar i rörelse. Rörelse är nog ett bra nyckelord för den här tiden. Jag tror att jag rör mig framåt, det känns så fast ibland tar jag ett steg bakåt och fastnar i en stagnerad position. Men jag försöker vara snäll mot mig själv och inte se det som nederlag. I Gävle var jag på genusvetenskapsföreläsningar. Om postkolonialism. Ett nytt ämne för mig men ändå känns det som teorierna vävs samman och jag kan se en röd om än spretande tråd. I Sthm hade jag livsnjutardagar men min finaste livskamrat. När jag tänker på henne blir jag förundrad över hur lyckligt lottad jag är över att ha en vän som hon. En av dagarna var vi på Yasuragi, lyxigt härligt. Helgen som varit har jag haft besök från Uppsala. Bjöd dem och ytterligare en vän på middag i lördags. Var precis så trevlig som det kan bli när kära vänner träffas, som inte har möjlighet att ses särskilt ofta. Vi åt och kom ikapp oss om varandras liv och pratade om intressanta saker. På söndagen tog jag med Uppsalagästerna på en julmarknad som var mysig och gav julstämning och helgen i helhet har tillfört både nya perspektiv och ny energi. Jag har fått hjälp av min kloka och insatta väninna med artikelsökningar och mängder med tips och idéer om stipendiumansök och forskningsutbildningansök och blivit stärkt i mina drömmar. Kanske ändå kan de gå att förverkliga? Någon gång? Ibland tänker jag att allt är möjligt och ibland ser jag bara hindren.

Ytterligare en anledning till denna ovanligt lystra stämning är att jag funderar på om jag kanske är lite förälskad. För fyra år sedan mötte jag en person och upplevde den starkaste attraktion någonsin. Nu är han singel och vi har setts. På andra premisser och något finns kvar och något är nytt och jag är förväntansfull och glad. Okomplicerat och enkelt som omväxling och det i sig är nog ett gott tecken.

Nu ska jag ta hand om ett badrum i översvämning och tre små flickor som kommit upp ur badkaret...

Herman Hesse, Vandring

"Som dagen mellan morgon och afton, så förgår mitt liv mellan reslust och hemlängtan. Kanske skall jag en gång nå så långt att färd och fjärran tillhör mig i själen, att jag har deras bilder i mig, utan att behöva förverkliga dem mer. Jag kommer kanske också en gång därhän att jag har hem i mig, och då behövs det inte utbytas ögonkast med trädgårdar och röda hus- Att ha hem i sig!

Då skulle livet vara annorlunda! Det skulle ha en mittpunkt och ut från denna mittpunkt skulle alla krafter svänga.

Men mitt liv har ingen mittpunkt, utan svävar skälvande mellan rader av poler och motpoler. Längtan efter att vara hemma här, längtan efter att vara på väg där! Begär efter ensamhet och kloster här och drift efter kärlek och gemenskap där!"

En cig och en stjärnhimmel

Sitter i sängen med en jobbig odefinerbar känsla, lutar åt någon november-pms-fundersamhets-känsla. Har varit ute i höstmörkret och vandrat i två timmar. Jag mår bra och det blir vackert men lika sorgset som förut sjunger Melissa Horn. Det är rundgång i mitt huvud. Tittar på mobilen. Jag låter bli att svara på sms till någon som väntar och själv väntar jag på sms från någon som låter bli. Svarar till slut bara för att inte vara lika dålig, fast blir sämre när jag ger ett halvt löfte som jag inte kommer hålla. Trött. Tröttsamt trött. Smånynnar på Maud Lindströms ”publikens klagolåt”... den där tjejen borde prova på att byta perspektiv, kan hon inte sluta tjata hon är ensidig och trist... (klicka på rubriken ovan så spelas den) helt underbar sång, hela hon är underbar. Tänker på heteronormativitet och tänker på olika konstallationer av relationer. Läser Giddens "Intimitetens omvandling" om den plastiska sexualiteten och den rena relationen. Pumpan har åkt idag och jag saknar henne, kombon är inte heller här och jag är ofrivilligt ensam. Ovan känsla, olikt mig att känna den. Blev inbjuden till bastubad i en hattstuga långt in i skogen i kväll och undrar varför jag inte åkte. Jaja, en meditativ stund på verandan kanske löser luddet i mitt huvud. En cig och en stjärnhimmel.

Mai Zetterling och feminismen

Igår lyssnade jag till Mariah Larsson som talade utifrån sin avhandling "Skenet som bedrog" (2006), om Mai Zetterlings regissörskap och 1960-talets filmhistoria. Därefter visades filmen Flickorna. Slog ihop nytta med nöje och skrev om filmen som en uppgift till genuskursen.

Filmen Flickorna kom 1968 och var Zetterlings fjärde film. Den sågs enbart av 26 000 biogäster och sågades totalt av den (manliga) recensent-kåren. Exempelvis Bo Strömstedt på Expressen kommenterade Flickorna med orden "Vilka förstockade menstruationer"! Handlingen i filmen utspelar sig runt tre kvinnor (spelade av Bibi Andersson, Gunnel Lindblom och Harriet Andersson) som spelar upp pjäsen Lystrate och får genom den upp ögonen över hur de själva lever sina liv. Genom pjäsen får de inspiration att stå upp mot sina egna män. I Aristofanes Lystrate tar kvinnorna över makten genom att vägra männen sex och får på så vis slut på det pågående kriget.

Jag kan se starka kopplingar mellan filmen Flickorna och radikalfeminismen. Tanken att kvinnor måste enas och gå emot patriarkatet, att det finns en konflikt mellan könen och att denna bara upplösas om patriarkatet hävs, visas tydligt i filmen. Den maskulina hegemonin genomsyrar hela filmen. Samma år som filmen visas startas den revolutionära kvinnogruppen, Grupp 8 och det finns många paralleller mellan filmens handling och Grupp 8:s agerande i verkligheten. Kate Milletts slogan “det personliga är politiskt” går igenom hela filmen trots att det inte uttrycks i ord. Ett exempel i filmen när det personliga blir politiskt är i slutet av filmen när Liz (Bibi Andersson) ställer sig upp under en galamiddag och säger till sin man (Erland Josephsson) att hon vill skiljas varpå mannen svarar “jag tänker inte finna mig i det här, nu är det krig”!

Men varför fick då filmen ett sådant aggressivt mottagande? Mariah Larsson pekar på det faktum att könsrollsdebatten pågått under hela 1960-talet, kanske sågs den som förlegad och uttjatad? Men var inte filmen före sin tid? Absolut var den det, en recensent beskrev den som “oblygt feministisk” vilket den minst sagt kan beskrivas som. På ett ställe i filmen dras paralleller mellan världens diktatorer och kvinnornas egna män vilket kan vara en av anledningarna till att Zetterling efter filmen kom att beskrivas som “aggressiv, neurotisk och hårdförd" av samtida recensenter. Under 1970-talet blev Zetterling något av en regissörsikon för kvinnorörelsen. Ytterligare en orsak till den massiva kritik av filmen Flickorna, kan bestå av Zetterlings för tiden otypiska sätt att kritisera den svenska välfärdsstaten. Ett allmänt groende missnöje fanns under 1960-talet då man ansåg att välfärden började vattnas ur. Genom Flickorna kan vi tolka Zetterling som om hon istället menade att det svenska samhället var för bra. Det materiella välståndet skapade en bekvämlighet och kvinnorna lät sig tas om hand och var rädda för att förlora bekvämlighet och trygghet istället för att våga frigöra sig och bli självständiga.

Det är 41 år sedan filmen gjordes men givetvis är den fortfarande högaktuell. Det svenska samhället är långt ifrån jämlikt och i en tid då det ses som laddat och negativt att överhuvudtaget kalla sig för feminist är frågan om hur män och kvinnor kan förhålla sig till varandra och om hur ett jämlikt samhälle kan skapas något som är långt ifrån färdigdebatterat.

Hösten slutade inatt

Småleendes tittar jag ut genom fönstret, stora snöflingor singlar ner över ett vitt landskap. Hösten slutade inatt och idag har jag hälsat på hos min arbetsplats. Det var ett fint återseende. En kollega sa att jag hade växt, blivit längre. Inga tyngda axlar längre. Min chef frågade om jag ville jobba extra svarade att en dag i veckan kan jag jobba. Max. Och min prioritering måste vara i skolvärlden (och i livet i övrigt), jag kan skriva utredningar och vara till förfogande men inte tillbaka som regelrätt socialarbetare. Inte nu och inte där. Så vi får se, kanske. Jag bad min chef om tjänstledigt även nästa år och hon beviljade. Tjo vad bra. Det enda molnet är ekonomin. När jag åkte hem sprang det en räv över vägen och jag tänkte att det nog var ett tecken som jag skulle förstått om jag bara var tillräckligt uppmärksam.

Som en luffare i tillvarons ologik.

Undrar om jag fallit ner i the rabbit hole utan att ha märkt det. Iakttar, lyssnar. förstår lite tänker mer. Subtila stämningar som ändå skapar oreda. Verkligheterna ter sig olika, beror det på skärpan hos oss som ser eller är det bakgrundsljuset som avgör? Vi spelar rollerna på tillvarons teater men det är vad som händer bakom scenen som färdigställer manuset. Manuset för tillvarons ologik. De säger att vi ser det vi väljer att se. Vår selektiva varseblivning styr oss i handlingar. Vi handlar utifrån det vi ser som våra val. Vi går dit vi tror att vi är på väg. "Om vi inte vet vart vi är på väg kommer vi att hamna någon annanstans". Kanske någonannanstans är bättre än någonstans? Hellre någonannanstans än ingenstans.

5 tankar om vardags +

1. Ofta behöver ett njutningsfullt tillstånd föregås av ett mindre trivsamt sådant.

2. Chailatte, fin vän, Malmö och hav är en fantastisk kombination.

3. Sms kan ge en ljuvlig försmak.

4. Ett paket på posten är mycket mer än ett paket på posten.

5. Ett trassligt tankenystan kan nystas upp och bli till en lång röd tråd och när detta sker uppstår en mycket behaglig känsla

inget särskilt

Dagar går, jag har varit i Malmö, redovisat hemtentan, lämnat in tenta i genus, slitit mitt hår, tappat tiden, skrivit mitt i natten, tänkt att det kommer aldrig gå, men nu är det över och det är något av ett antiklimax idag. Börjar bli förkyld också, kanske därför. Tänker att innan det är dags att greppa tag i ny kurslitteratur ska jag tillåta mig läsa annat och se på film. Såg Choke häromdagen, av Clark Gregg. Bygger på boken med samma namn av Chuck Palahniuk (som också har skrivit fight club). Helt fantastisk film. Se den!

Igår sågs vårt gamla tjejgäng. Vi ses sporadiskt numera, alla tillsammans. Jag var bakis och vi satt på golvet framför brasa och pratade och skrattade och jag tänkte att jag vet vem jag är när jag är tillsammans med dem. I en förvirrad och vilsen värld var insikten varm och fin. På kvällen kom dottern och vi åt tacos och trots övergång till novembers råbitande mörker, vintertid och kyla så är det ändå ganska bra. Dagar med innehåll. Igår fick jag ett sms. Han skrev att han är bedrövligt ensam och undrar om han får komma och hälsa på. berusat varm svarar jag att han är välkommen. så välkommen så.

the mad ones

"The only people for me are the mad ones,
the ones who are mad to live,
mad to talk,
mad to be saved,
desirous of everything at the same time,
the ones who never yawn or say a commonplace thing,
but burn, burn, burn,
like fabulous yellow Roman candles exploding like spiders across the stars..."

Jag var på fest för ett tag sedan och på väggen i badrummet stod detta underbara citat från Jack Kerouac.

Sai Baba och vetenskapsteori

"The secret of happiness is not in doing what we like, but in liking what we have to do".

Med den indiske gurun Sai Babas ord får dagen vid köksbordet ta sin början. Idag ska jag beskriva, förklara och redogöra för urvalsmetod, etiska övervägande, validitet/trovärdighet, reliabilitet/bekräftbarhet samt överförbarhet/generalisering till examinationen i vetenskapsteorin som också kommer att ligga till grund för min mag.uppsats. Deadline är torsdag.

väggarna andas
av ord.
som jag inte äger

Om vi är i en tid som inte är blir sedan ett begrepp som vi inte förstår.

tusen ord på läpparna i en påtaglig tystnad
skymningens sista timma
samlar mod

regression i jagets tjänst

Läser anteckningar från ett års studier och försöker sammanfatta och förstå, vet att det är lördageftermiddag men livet utanför pluggvärlden får helt enkelt vänta. Fastnar för uttrycket regression i jagets tjänst som jag skrev ner under en föreläsning i psykodynamisk terapi och tänker att det är vad vi människor behöver göra. Regrediera i jagets tjänst; våga släppa taget, våga släppa loss, våga vara barnsliga och lekfulla och lättsamma. Bara njuta av att vara. Vi är alldeles för beroende av att upprätthålla någon sorts, vet inte, fasad eller redighet? Beroende av vad andra tycker och tänker. Tankarna far och hamnar i boken Tärningsspelaren av Luke Rhinehart. Det var längesedan jag läste den men idén han för fram attraherar mig och jag tänker på boken då och då. Kanske behöver vi se på livet lite mer lättsamt, som ett spel vi spelar, iklädda olika roller och svåra val behöver inte ens finnas, det är ju bara att kasta tärningen..;)

två telefonsamtal

1. Kombon ringer. Hon har blir bjuden på en resa till Toscana i vår och frågar om jag vill följa med.

2. DN ringer. Talar om att min prenummeration (en månad=49 kr) är över. Min akilleshäl är att säga nej till något per telefon så jag tackar ja, 6 mån=1100 kr, med reservation att få avboka om kombon inte vill vara med och betala.

På det stora hela en bra dag;)

vagabondlängtan

Läser Lin Yutang. Han beskriver de dåtida kinesiska romantikerna som vagabondnaturer, fattiga på jordiska ägodelar, men i gengäld desto rikare på känsloliv. De hade en intensiv kärlek till livet, som tog sig uttryck i avsky för all offentlighet och i en absolut vägran att göra själen till slav. Långtifrån att vara ett privilegie för de rika var sysslolöshet i Kina ett uslag av upphöjdhet, ett begrepp som ligger nära det västerländska kallar självkänsla och som gjorde vagabonden för stolt att be om någonting, för självständig för att ta fast anställning och för klok för att ta världens mäktiga alltför högtidligt. Denna upphöjdhet kom sig av och var nära förbunden med en känsla av att stå utanför livets fåfänglighet ooch dårskap och ärans och rikedomens frestelser.

Om en människa inte njuter av vår jordiska tillvaro säger Ytang beror det på att hon inte är tillräckligt förälskad i livet och att hon har låtit sitt liv förvandlas till en tråkig rutinvaro.

Yutang skriver vidare att vagabonden behövs mer än någonsin i vår moderna tid. Mänsklig värdighet måste förbindas med idén om en vagabond och inte med en idé om en disciplinerad och numrerad soldat. I vår tid där hotet mot demokratin och den personliga friheten ständigt ökar kan endast en vagabonds mentalitet hindra oss från att försvinna i ett numrerat masshav av regler och lydighet. Ingen civilisation kan kallas fulländad förrän den medvetet återvänt till enkelhet i tankar och levnadssätt. Första utgåvan av The importence of living kom 1937. Nu är det 2009. Mer vagabonder efterlyses.

Yutang är en av Kinas, genom tiderna, främsta författare. Under 1970-talet nominerades han vid ett flertal tillfällen för nobelpriset. Han dog 1976.

ljuset på jorden. min 9-åring

Hittade en dikt istoppad boken som jag läser:

Till den bästa
till den jag älskar mest
till den jag tänker på
till den som är som solen
till den som jag är mest nöjd med
till den som har givit mej mycket lycka
till den som har skapat mig
till dej min mamma

"Istället för att undra varför avvikare vill göra sådant som ogillas, bör man fråga sig varför konventionella personer inte följer sina avvikande impulser".

Becker 1963

En helt vanlig söndag

Idag är jag bakis. Ska ut och räfsa löv och se om trädgårdsterapi kan lindra symtomen. Bakis men ganska glad. En fin vän från skolan mailade ett tips, genuslistan.se där man kan få ta del av nyutkommen forskning inom genusvetenskapen. Man kan även ingå i en maillista och bli uppdaterad via mail. Sidan var rena julafton, den kommer att hjälpa mig mycket. Jag har skrivit klart tentan så här långt i genusvet. nu är det bara kompletteringarna kvar. Magisteruppsatsämne i sexologin ligger fortfarande under förhandling i mitt huvud. Jag har tillåtit mig själv helgen ut och på måndag måste jag sätta igång. Jag velar mellan två ämnen. BDSM och polyamorösa relationer. Båda skulle vara kvalitativa med intervjuer som undersökningsmetod. Jag vill i båda fallen studera upplevelser och få förståelse för de livsvärldar som ip befinner sig i. Så långt allting klart. Men, sen tar det stopp. Jag kan bara inte bestämma mig. Inte förvånad, men börjar bli stressad, metoddelen är det deadline för nästa torsdag.

I fredags träffade jag D och vi hade vår fjärde historiadate. Jag är förundrad över hur fantastiskt fängslande jag har kommmit att tycka historia är! I förgår avhandlade vi svensk politik, kungar och krig från 1520 och ända fram tills det att vi blev utkörda från restaurangen för andra hade bokat vårt bord, genomblöta av spöregn och höstblåst snabbvandrande genom stan och kom hem till D. Åkte hem med mängder av berättelser i huvudet och ett nytt favoritord som ska läggas till i min favoritorslista. Defenestrera = kasta ut någon från ett fönster.

Är som sagt bakis, jag och två killkompisar var ute igår, var faktiskt rätt kul. Länge sedan jag var ute här i stan. Dock blir jag lika förvånad varje gång dagen efter och jag vaknar upp hos ett ex. Hm.. Ja ja, ingen skada skedd, A hämtade mig efter hennes nattjobb och nu väntar jag på att hon ska vakna ute i "annexet" och på att finaste dottern ska komma hem.

härligt motsägelsefullt

Nyvaknad, sitter i sängen med datorn på magen och dricker pressokaffe och äter marmeladmackor. På påtagligt gott humör. Trivs med nattjobb. Förundrad över att ett jobb kan vara så trivsamt enkelt och där jag dessutom hinner få privata saker gjorda. Läst en halv bok, skrev ett brev (som kanske inte kommer skickas..men ändå) pluggat lite. När jag åkte hem från jobbet i morse var det ett fantastiskt sken ute, det var soluppgång och frost och med Thåström på bilstereon fick jag en sådan behaglig känsla inombords. Lycklig nostaligi i en närvarande situation, sådär härligt motsägelsefullt. Det är fortfarande vackert, tittar ut. Mitt kastanjeträd har tappat nästan alla löv. Tacksam över att få följa naturens speglingar, i dagsljus numera dessutom. Till imorgon ska vi formulera enkätfrågor om lycka (och sexuellt risktagande -vet inte om läraren menar att lycka är en variabel...spännande i och för sig, ju lyckligare du är desto mer oskyddat sex har du - eller ju lyckligare du är desto mer noga är du med att skyddda dig? Vilket?)

Läser om Lyckoprojektet (http://www.lyckoprojektet.com. Är lycka något som kan mätas? Hur vet jag att det som jag uppfattar som lycka är samma sak för någon annan? På sidan kan man läsa att lyckoforskare mäter lycka genom att fråga människor hur nöjda de är med livet i sin helhet. Dessa frågor ger dock inte en helt tillförlitlig bild av hur hög lyckonivå människor upplever i vardagen. Forskning av bland annat nobelprisvinnaren Daniel Kahneman har visat att det finns en ganska stor skillnad mellan hur nöjda människor är med livet i sin helhet och hur lyckliga de känner sig i vardagen. I allafall blev jag djupt besviken över att inte få vara med i denna undersökning som består i att få testa ett åtta veckors träningsprogram med syfte att öka känslan av lycka och välbefinnande. Filip Fors mailar tillbaka att den inte går att genomföra på distans. Nä nä Umeå är lite svårt att få till, när jag redan parerar Malmö med Gävle.

Vad som dock väger upp nobben från Lyckoprojektet är att jag har bokat biljetter till Scener ur ett äktenskap! Det har varit slutsålt under hela hösten och jag skrattade högt när jag fick syn på extraföreställningarna. Jag ska bjuda mina två finaste vänner.

Nu ska jag fundera en stund på om brevet jag skrev i natt ska skickas eller ej. Ikväll blir det bio.

Läser men tankarna är på annat håll. Vaknat upp till vardag men är fortfarande berusad av helgens avtryck.

"Beyond longing is laughter" (Wendy McNeill)

Hon

personen som jag känner
hon går en egen väg
där vägen är krokig
lär hon sig svänga,
där vägen går uppför
lyfter hon blicken
när vägen är vacker
stannar hon en stund
och ler
hon har ett sinne som är öppet
och ett hjärta som finns
här och nu
ett hjärta som slår
för livet
för varje dag som levs
i en tillvaro av tillblivelse
i en närvaro som kan tillåtas vara
skärande verklig
eller overklig
hennes sinne tillåter
hon som jag känner
vågar vara galen
och hon ler
åt andras galenskap
hon ser nyanserna
ingen annan ser
men låter dem hon tycker om
få ta del

hon har fyllt år och jag vill säga grattis och kyssar och tack
Tacka för att hon finns och för att jag får vara hennes vän

Nobelpris 2009 och urladdat bilbatteri

Snart är klockan ett och den lycklige(?) vinnare av årets nobelpris i litteratur äntligen tillkännages. Givetvis bör man spekulera och veta vem man vill respektive tror får priset. Jag hoppas, utan tvekan, att det blir Tomas Tranströmer. Hans sätt att leva mitt i språket, hur hans diktning påverkar, hur hans ord intränger och inkänner. Skäl nog. Enligt mig. Jeanette Winterson är en av mina favoritförfattare, tänk om! Annars anser jag Joyce Carol Oates vara värdig vinnare. Tippade Herta Muller har jag inte läst något av.

Min bil startar inte. Batteriet är urladdat. En stressig morgon bara för att upptäcka att vi inte kom någonstans ändå. X:et var till hjälp. Nu skiner solen igen och jag har oljat in golvet till hög partymusik (måste testa låtlistorna till festen).

en brevskrivares våndor

Undra om det är någon mer än jag som känner av den där osäkerheten som uppstår efter att ha skickat iväg ett mail. Jag läser igenom mailet flera gånger efter att jag har skickat det och när jag inte får något svar ångrar jag allt som jag har skrivit. Ångrar hela brevet, ångrar att jag skrev, ångrar att kontakten överhuvudtaget existerar. Hen skriver nog inte tillbaka bara för jag skrev så.. eller så.. och ju fler gånger jag läser igenom mailet desto fånigare ter det sig. Detta är första fasen. Andra fasen brukar bestå i mer ilska och sårad stolthet, då tänker jag ut hämndplaner. Tänker att hen inte är så rolig ändå (och ibland betydligt värre). Fortsätter med att jag aldrig mer ska höra av mig, även OM jag får mailet besvarat. Tredje fasen går i två riktningar. Första är att jag får svar och blir fånigt glad och de tidigare faserna är bortglömda och jag spånar på ett nytt mail i ett rosamolnluddigt huvud. Den andra riktningen är; okej. Inget svar. Nu tänker vi inte mer på det (hm..). Nej just det, nu tänker vi inte mer på det.

I huvudet på en feminist

Läser och läser, liberal - radikal - marxism/socialistisk - socialistisk radikal-feminism. Tror jag har koll på ismerna nu. Har skrivit klart hemtentan så här långt i genusvetenskapen och har ett par nyfunna vänner från kursen, trots att jag inte lyckades ta mig till skolan i helgen. Det känns bra. Det är intressant läsning och bra komplement till sexologi. Det är många ställningstagande i dessa båda ämnen. Hela tiden uppkommer tankekluster i huvudet och jag kan inte släppa förrän jag har bestämt vad jag tycker. DN idag tar upp polisernas vanligaste brott utanför jobbet, kvinnovåldet och en ny undersökning visar återigen att svenska kvinnors löner är lägre än män. Citatet i FN-rapporten från 1980 gäller fortfarande; "Kvinnor utgör hälften av världens befolkning, utför nära två tredjedelar av det toltala arbetet, tjänar en tiondel av världens inkomster och äger mindre än en hundradel av världens egendom". Många väljer att inte kalla sig feminist idag, ordet har fått en negativ klang. Jag har alltid med självklarhet kallat mig feminist men är lite rädd för offerattityd, gnäll och bitterfittor som tyvärr också finns inom feminstskaran. Och som dagens forskning poängterar, genus är en del av kakan och andra aspekter kan vara minst lika viktiga, såsom klass, etnisk tillhörighet, kulturellt-historiskt-socialt kontext. Vi skapar vår verklighet utifrån dessa kontexter och visst är det ju så som Thomas sa i sitt välkända teorem redan 1928 "If men define situations as real, they are real in their consequences".

Vardagen av genusstudier guldkantas med grissinibak, golvläggning, låtlistor, festplanering och födelsedagsfirande. Ibland glömmer man (jag) att se det stora i det lilla.

Det är min namnsdag idag.

Wendy Mcneill och lackrosa

Till Wendy Mcneill och ett par glas vin prövar kombon klänningar till festen. De lackrosa högklackade och den åtsmitande korta klänningen ger förhoppningar om en uppvisning av Tina Turners private dancer. Kvällen har ägnats till festplaneringar och inbjudningar och det börjar kännas som läget är under kontroll.

Malmö

Hemkommen från Malmö och skolan. Dagen har gått till vetenskapsteori och kvaltitativ metod. En intensiv dag med föreläsning och redovisning av vår egen intervju eller observation. Jag spånar på uppsatsämne, frågade en kursare om hon kunde förmedla kontakter med personer som lever i polyförhållande och hon trodde det, hon har en dotter som lever med en kvinna och en man. Jag och bästa klasskompisen funderar på att söka stipendie och göra en minorfieldstudie inför masteruppsatsen. Vi vill till Kina.

Och med bagaget full av tillsikt och ett leende på läpparna tittade jag ut över vidderna på den skånska landsbygden där hösten inte kommit lika långt som här och tänkte flera stycken tankar som jag inte tänkt på väldigt länge.

som ringar på vattnet

"Kanske var han mer vilsen än någonsin, han fick en känsla av att snart nå en gräns, att något skulle brista. Han förstod det inte med det gjorde honom nervös. Han försökte att tänka, sammanfatta och förstå men känslan gnagde och lämnade ingen ro. Han förstod att det var något större, någon slags brytpunkt, kanske var det just en sådan stund som han senare skulle tänka tillbaka på, som tiden då allt förändrades. Han tog ett djupt halsbloss på cigaretten och andades sakta ut medan han lät blicken vandra över sjön, som ringar på vattnet for genom hans huvud".

T Tranströmer

De som alltid lever på framsidan
och som aldrig varit förvirrade
och råkat öppna fel dörr
gå förbi dem.

Min känsla för återseendet i helgen

I Kina, japan, Indien, de arabisk-muslimska samhällena har konsten ars erotica utvecklats där sexualiteten förstås som njutning, inte i förhållande till någon lag om det tillåtna eller förbjudna utan endast i förhållande till sig själv. Verkan av denna kärlekskonst skriver Foucault ger; fullständigt herravälde över kroppen, unik njutning, glömska av tiden och dess gränser, livselixir, förjagande av döden och dess hot.

Molestiae nuptiarum

För ett tag sedan var jag inbjuden till en vän som jag inte träffat på länge vilket ledde till att jag fick en inblick i den "ljuva" kärnfamiljen med småbarn. Förutom mig som gäst var det ett ungt par med en tvååring och en nyfödd som var där. Det blev en intressant kväll och jag kom på mig själv med att agera observatör innanför murarna på den heteronormativa högborgen och jag förvånades över det som jag inte trodde existerade längre men jo. Grabbarna ölade och pratade vid bordet medan fruarna tog hand om barnen och den relativt nyförlösta mamman ville - helt förståligt- så småningom hem men den något ölpåverkade pappan tyckte (efter att hon hade haft full koll på båda barnen hela kvällen) att "jag kan la ta ungen ett tag då men ser du inte att vi praaaatar!" Efter någon öl till ville de prata relationer och sex "eftersom du kommer bli den nya Malena Ivarsson..." och diskussion blev föga förvånande att killarna ville ha mer sex och allt skulle bli sååå mycket bättre om de bara fick knulla lite men tjejerna var inte sugna och den nyförlösta mamman blev lite generad och tyst. Sa försiktigt att om man delar på ansvaret om barn och hem så brukar sexlusten kommaav sig självt. Och den lilla skruven tog, pappan blev tyst och kom helt av sig. Sen när vi var själva sa värdinnan, min kompis,att hennes liv var et kaos, relationen en katastrof och att de hade haft det dåligt under en lång tid. Ja ja vet inte vad jag ville med det här. En inblick i en helt vanlig familj? Ja, kanske. Hur som var jag på ovanligt gott humör när jag kom hem och gjorde kantarellmackor mitt i natten och tog en öl och skålade med mig själv.

T Tranströmer

Inom mig bär jag mina tidigare ansikten,
som ett träd har sina årsringar. Det är
summan av dem som är jag. Spegeln
ser bara mitt senaste ansikte, jag känner av
alla mina tidigare.

I mötet med ett höstlöv

Dagen idag har varit vacker. I skogen var det höst och jag krockade med ett gult höstlöv som kom singlandes mot mig och jag blev sådär sprudlande glad och upplevde ett ögonblick av skärande närvaro. I mötet med ett höstlöv. Jag har läst en del, vetenskapsteori om hur intervjua om hur skapa levnadsberättelser om social konstruktion. Om Foucault. Fastnade för raden radikal öppenhet i mötet och skrev det i min dagbok. Under tiden har "frun" målat i tvättstugan och en vän avbröt vardagsarbetet när hon stod i farstun hulkande av gråt och sa mellan snyfningarna att idag är det ingen bra dag. Vi drack te och åt kanelbullar och jag konstaterade att det är de snälla människorna som oftast mår sämst. Tillvarons ologik, igen. Nu är jag ensam hemma efter att ha köpt vin och cigaretter och fyra hyrfilmer ligger och väntar. Flängt runt på nätet efter polyamorösa relationer som förhoppningsvis kommer bli mitt uppsatsämne, läser och begrundar och när jag satt på trappen och rökte funderade jag kring hur vi alla är människor som famlar omkring och försöker hitta en verklighet att leva i. Vilken är min verklighet?

skogssamtal

Jag var ute och sprang i skogen innan, och i min egna meditativa värld märkte jag inte de två hundarna förrän de stod precis vid mina fötter och morrade. Jag skrek rakt ut. Det var snälla hundar och jag lugnade mig och kände mig lite dum att jag blivit så rädd. Hundarnas ägare kom och ursäktade sig och hundarna. Hon frågade om bra löparrundor. Hon sa att hon inte var härifrån. Hon sa att hon bott här ett år och att jag var den första av "grannarna" som hon talat med. Hon trodde inte att det var så på landet. Hon tyckte att landet var mer anonymt än i storstan. När jag sprang hem tänkte jag på att det hon sagt var sant och jag tyckte att det var lite sorgligt. Kanske kommer vi bjuda över henne på lite vin någon kväll. Får inte glömma att säga till Anna att vi har en "ny" granne, som också var mycket snygg,. Nu ska jag in till stan på en tredje historialektiondate. Den kommer handla om Palestina.

Ledighetsprojektet

Tittar ut för att inte titta på bokhögar, anteckningar, kollegieblock och röran runt omkring. Tänker på allt jag borde och får en liten klump i magen. Så tänker jag en gång till. En överenskommelse med mig själv gör att klumpen försvinner något. Jag har varit tjänstledig i 24 dagar och tankarna spretar kring detta faktum. Jag är förvånad över att jag så lättvindigt har kopplat bort mig från den jobbvärld som var min och som upptog så mycket av min tid, energi och värld tidigare. Jag är galet glad över att det är så. Jag är galet glad över all den tid som helt plötsligt finns framför mig. En fiende blir en vän. Ett sen blir nu. Ett projekt tar sin form.

Ledighetsprojektet.

Jag har många tankar om vad detta projekt ska komma att bestå av. En levande tillvaro i en uppmärksam närvaro där tankar och känslor och upplevelser kan få obegränsat utrymme. Där kreativitet och handlande kan få fokus. En tillvaro där det galna och ologiska kan få komma fram. Där inget är förutbestämt och där formen snarare är flytande än stagnerad. Där ordet ja existerar och inte är ett sällsynt ord. Det är om detta projekt som jag kommer att skriva om här. Bland annat.