the mad ones

"The only people for me are the mad ones,
the ones who are mad to live,
mad to talk,
mad to be saved,
desirous of everything at the same time,
the ones who never yawn or say a commonplace thing,
but burn, burn, burn,
like fabulous yellow Roman candles exploding like spiders across the stars..."

Jag var på fest för ett tag sedan och på väggen i badrummet stod detta underbara citat från Jack Kerouac.

Sai Baba och vetenskapsteori

"The secret of happiness is not in doing what we like, but in liking what we have to do".

Med den indiske gurun Sai Babas ord får dagen vid köksbordet ta sin början. Idag ska jag beskriva, förklara och redogöra för urvalsmetod, etiska övervägande, validitet/trovärdighet, reliabilitet/bekräftbarhet samt överförbarhet/generalisering till examinationen i vetenskapsteorin som också kommer att ligga till grund för min mag.uppsats. Deadline är torsdag.

väggarna andas
av ord.
som jag inte äger

Om vi är i en tid som inte är blir sedan ett begrepp som vi inte förstår.

tusen ord på läpparna i en påtaglig tystnad
skymningens sista timma
samlar mod

regression i jagets tjänst

Läser anteckningar från ett års studier och försöker sammanfatta och förstå, vet att det är lördageftermiddag men livet utanför pluggvärlden får helt enkelt vänta. Fastnar för uttrycket regression i jagets tjänst som jag skrev ner under en föreläsning i psykodynamisk terapi och tänker att det är vad vi människor behöver göra. Regrediera i jagets tjänst; våga släppa taget, våga släppa loss, våga vara barnsliga och lekfulla och lättsamma. Bara njuta av att vara. Vi är alldeles för beroende av att upprätthålla någon sorts, vet inte, fasad eller redighet? Beroende av vad andra tycker och tänker. Tankarna far och hamnar i boken Tärningsspelaren av Luke Rhinehart. Det var längesedan jag läste den men idén han för fram attraherar mig och jag tänker på boken då och då. Kanske behöver vi se på livet lite mer lättsamt, som ett spel vi spelar, iklädda olika roller och svåra val behöver inte ens finnas, det är ju bara att kasta tärningen..;)

två telefonsamtal

1. Kombon ringer. Hon har blir bjuden på en resa till Toscana i vår och frågar om jag vill följa med.

2. DN ringer. Talar om att min prenummeration (en månad=49 kr) är över. Min akilleshäl är att säga nej till något per telefon så jag tackar ja, 6 mån=1100 kr, med reservation att få avboka om kombon inte vill vara med och betala.

På det stora hela en bra dag;)

vagabondlängtan

Läser Lin Yutang. Han beskriver de dåtida kinesiska romantikerna som vagabondnaturer, fattiga på jordiska ägodelar, men i gengäld desto rikare på känsloliv. De hade en intensiv kärlek till livet, som tog sig uttryck i avsky för all offentlighet och i en absolut vägran att göra själen till slav. Långtifrån att vara ett privilegie för de rika var sysslolöshet i Kina ett uslag av upphöjdhet, ett begrepp som ligger nära det västerländska kallar självkänsla och som gjorde vagabonden för stolt att be om någonting, för självständig för att ta fast anställning och för klok för att ta världens mäktiga alltför högtidligt. Denna upphöjdhet kom sig av och var nära förbunden med en känsla av att stå utanför livets fåfänglighet ooch dårskap och ärans och rikedomens frestelser.

Om en människa inte njuter av vår jordiska tillvaro säger Ytang beror det på att hon inte är tillräckligt förälskad i livet och att hon har låtit sitt liv förvandlas till en tråkig rutinvaro.

Yutang skriver vidare att vagabonden behövs mer än någonsin i vår moderna tid. Mänsklig värdighet måste förbindas med idén om en vagabond och inte med en idé om en disciplinerad och numrerad soldat. I vår tid där hotet mot demokratin och den personliga friheten ständigt ökar kan endast en vagabonds mentalitet hindra oss från att försvinna i ett numrerat masshav av regler och lydighet. Ingen civilisation kan kallas fulländad förrän den medvetet återvänt till enkelhet i tankar och levnadssätt. Första utgåvan av The importence of living kom 1937. Nu är det 2009. Mer vagabonder efterlyses.

Yutang är en av Kinas, genom tiderna, främsta författare. Under 1970-talet nominerades han vid ett flertal tillfällen för nobelpriset. Han dog 1976.

ljuset på jorden. min 9-åring

Hittade en dikt istoppad boken som jag läser:

Till den bästa
till den jag älskar mest
till den jag tänker på
till den som är som solen
till den som jag är mest nöjd med
till den som har givit mej mycket lycka
till den som har skapat mig
till dej min mamma

"Istället för att undra varför avvikare vill göra sådant som ogillas, bör man fråga sig varför konventionella personer inte följer sina avvikande impulser".

Becker 1963

En helt vanlig söndag

Idag är jag bakis. Ska ut och räfsa löv och se om trädgårdsterapi kan lindra symtomen. Bakis men ganska glad. En fin vän från skolan mailade ett tips, genuslistan.se där man kan få ta del av nyutkommen forskning inom genusvetenskapen. Man kan även ingå i en maillista och bli uppdaterad via mail. Sidan var rena julafton, den kommer att hjälpa mig mycket. Jag har skrivit klart tentan så här långt i genusvet. nu är det bara kompletteringarna kvar. Magisteruppsatsämne i sexologin ligger fortfarande under förhandling i mitt huvud. Jag har tillåtit mig själv helgen ut och på måndag måste jag sätta igång. Jag velar mellan två ämnen. BDSM och polyamorösa relationer. Båda skulle vara kvalitativa med intervjuer som undersökningsmetod. Jag vill i båda fallen studera upplevelser och få förståelse för de livsvärldar som ip befinner sig i. Så långt allting klart. Men, sen tar det stopp. Jag kan bara inte bestämma mig. Inte förvånad, men börjar bli stressad, metoddelen är det deadline för nästa torsdag.

I fredags träffade jag D och vi hade vår fjärde historiadate. Jag är förundrad över hur fantastiskt fängslande jag har kommmit att tycka historia är! I förgår avhandlade vi svensk politik, kungar och krig från 1520 och ända fram tills det att vi blev utkörda från restaurangen för andra hade bokat vårt bord, genomblöta av spöregn och höstblåst snabbvandrande genom stan och kom hem till D. Åkte hem med mängder av berättelser i huvudet och ett nytt favoritord som ska läggas till i min favoritorslista. Defenestrera = kasta ut någon från ett fönster.

Är som sagt bakis, jag och två killkompisar var ute igår, var faktiskt rätt kul. Länge sedan jag var ute här i stan. Dock blir jag lika förvånad varje gång dagen efter och jag vaknar upp hos ett ex. Hm.. Ja ja, ingen skada skedd, A hämtade mig efter hennes nattjobb och nu väntar jag på att hon ska vakna ute i "annexet" och på att finaste dottern ska komma hem.

härligt motsägelsefullt

Nyvaknad, sitter i sängen med datorn på magen och dricker pressokaffe och äter marmeladmackor. På påtagligt gott humör. Trivs med nattjobb. Förundrad över att ett jobb kan vara så trivsamt enkelt och där jag dessutom hinner få privata saker gjorda. Läst en halv bok, skrev ett brev (som kanske inte kommer skickas..men ändå) pluggat lite. När jag åkte hem från jobbet i morse var det ett fantastiskt sken ute, det var soluppgång och frost och med Thåström på bilstereon fick jag en sådan behaglig känsla inombords. Lycklig nostaligi i en närvarande situation, sådär härligt motsägelsefullt. Det är fortfarande vackert, tittar ut. Mitt kastanjeträd har tappat nästan alla löv. Tacksam över att få följa naturens speglingar, i dagsljus numera dessutom. Till imorgon ska vi formulera enkätfrågor om lycka (och sexuellt risktagande -vet inte om läraren menar att lycka är en variabel...spännande i och för sig, ju lyckligare du är desto mer oskyddat sex har du - eller ju lyckligare du är desto mer noga är du med att skyddda dig? Vilket?)

Läser om Lyckoprojektet (http://www.lyckoprojektet.com. Är lycka något som kan mätas? Hur vet jag att det som jag uppfattar som lycka är samma sak för någon annan? På sidan kan man läsa att lyckoforskare mäter lycka genom att fråga människor hur nöjda de är med livet i sin helhet. Dessa frågor ger dock inte en helt tillförlitlig bild av hur hög lyckonivå människor upplever i vardagen. Forskning av bland annat nobelprisvinnaren Daniel Kahneman har visat att det finns en ganska stor skillnad mellan hur nöjda människor är med livet i sin helhet och hur lyckliga de känner sig i vardagen. I allafall blev jag djupt besviken över att inte få vara med i denna undersökning som består i att få testa ett åtta veckors träningsprogram med syfte att öka känslan av lycka och välbefinnande. Filip Fors mailar tillbaka att den inte går att genomföra på distans. Nä nä Umeå är lite svårt att få till, när jag redan parerar Malmö med Gävle.

Vad som dock väger upp nobben från Lyckoprojektet är att jag har bokat biljetter till Scener ur ett äktenskap! Det har varit slutsålt under hela hösten och jag skrattade högt när jag fick syn på extraföreställningarna. Jag ska bjuda mina två finaste vänner.

Nu ska jag fundera en stund på om brevet jag skrev i natt ska skickas eller ej. Ikväll blir det bio.

Läser men tankarna är på annat håll. Vaknat upp till vardag men är fortfarande berusad av helgens avtryck.

"Beyond longing is laughter" (Wendy McNeill)

Hon

personen som jag känner
hon går en egen väg
där vägen är krokig
lär hon sig svänga,
där vägen går uppför
lyfter hon blicken
när vägen är vacker
stannar hon en stund
och ler
hon har ett sinne som är öppet
och ett hjärta som finns
här och nu
ett hjärta som slår
för livet
för varje dag som levs
i en tillvaro av tillblivelse
i en närvaro som kan tillåtas vara
skärande verklig
eller overklig
hennes sinne tillåter
hon som jag känner
vågar vara galen
och hon ler
åt andras galenskap
hon ser nyanserna
ingen annan ser
men låter dem hon tycker om
få ta del

hon har fyllt år och jag vill säga grattis och kyssar och tack
Tacka för att hon finns och för att jag får vara hennes vän

Nobelpris 2009 och urladdat bilbatteri

Snart är klockan ett och den lycklige(?) vinnare av årets nobelpris i litteratur äntligen tillkännages. Givetvis bör man spekulera och veta vem man vill respektive tror får priset. Jag hoppas, utan tvekan, att det blir Tomas Tranströmer. Hans sätt att leva mitt i språket, hur hans diktning påverkar, hur hans ord intränger och inkänner. Skäl nog. Enligt mig. Jeanette Winterson är en av mina favoritförfattare, tänk om! Annars anser jag Joyce Carol Oates vara värdig vinnare. Tippade Herta Muller har jag inte läst något av.

Min bil startar inte. Batteriet är urladdat. En stressig morgon bara för att upptäcka att vi inte kom någonstans ändå. X:et var till hjälp. Nu skiner solen igen och jag har oljat in golvet till hög partymusik (måste testa låtlistorna till festen).

en brevskrivares våndor

Undra om det är någon mer än jag som känner av den där osäkerheten som uppstår efter att ha skickat iväg ett mail. Jag läser igenom mailet flera gånger efter att jag har skickat det och när jag inte får något svar ångrar jag allt som jag har skrivit. Ångrar hela brevet, ångrar att jag skrev, ångrar att kontakten överhuvudtaget existerar. Hen skriver nog inte tillbaka bara för jag skrev så.. eller så.. och ju fler gånger jag läser igenom mailet desto fånigare ter det sig. Detta är första fasen. Andra fasen brukar bestå i mer ilska och sårad stolthet, då tänker jag ut hämndplaner. Tänker att hen inte är så rolig ändå (och ibland betydligt värre). Fortsätter med att jag aldrig mer ska höra av mig, även OM jag får mailet besvarat. Tredje fasen går i två riktningar. Första är att jag får svar och blir fånigt glad och de tidigare faserna är bortglömda och jag spånar på ett nytt mail i ett rosamolnluddigt huvud. Den andra riktningen är; okej. Inget svar. Nu tänker vi inte mer på det (hm..). Nej just det, nu tänker vi inte mer på det.

I huvudet på en feminist

Läser och läser, liberal - radikal - marxism/socialistisk - socialistisk radikal-feminism. Tror jag har koll på ismerna nu. Har skrivit klart hemtentan så här långt i genusvetenskapen och har ett par nyfunna vänner från kursen, trots att jag inte lyckades ta mig till skolan i helgen. Det känns bra. Det är intressant läsning och bra komplement till sexologi. Det är många ställningstagande i dessa båda ämnen. Hela tiden uppkommer tankekluster i huvudet och jag kan inte släppa förrän jag har bestämt vad jag tycker. DN idag tar upp polisernas vanligaste brott utanför jobbet, kvinnovåldet och en ny undersökning visar återigen att svenska kvinnors löner är lägre än män. Citatet i FN-rapporten från 1980 gäller fortfarande; "Kvinnor utgör hälften av världens befolkning, utför nära två tredjedelar av det toltala arbetet, tjänar en tiondel av världens inkomster och äger mindre än en hundradel av världens egendom". Många väljer att inte kalla sig feminist idag, ordet har fått en negativ klang. Jag har alltid med självklarhet kallat mig feminist men är lite rädd för offerattityd, gnäll och bitterfittor som tyvärr också finns inom feminstskaran. Och som dagens forskning poängterar, genus är en del av kakan och andra aspekter kan vara minst lika viktiga, såsom klass, etnisk tillhörighet, kulturellt-historiskt-socialt kontext. Vi skapar vår verklighet utifrån dessa kontexter och visst är det ju så som Thomas sa i sitt välkända teorem redan 1928 "If men define situations as real, they are real in their consequences".

Vardagen av genusstudier guldkantas med grissinibak, golvläggning, låtlistor, festplanering och födelsedagsfirande. Ibland glömmer man (jag) att se det stora i det lilla.

Det är min namnsdag idag.

Wendy Mcneill och lackrosa

Till Wendy Mcneill och ett par glas vin prövar kombon klänningar till festen. De lackrosa högklackade och den åtsmitande korta klänningen ger förhoppningar om en uppvisning av Tina Turners private dancer. Kvällen har ägnats till festplaneringar och inbjudningar och det börjar kännas som läget är under kontroll.

Malmö

Hemkommen från Malmö och skolan. Dagen har gått till vetenskapsteori och kvaltitativ metod. En intensiv dag med föreläsning och redovisning av vår egen intervju eller observation. Jag spånar på uppsatsämne, frågade en kursare om hon kunde förmedla kontakter med personer som lever i polyförhållande och hon trodde det, hon har en dotter som lever med en kvinna och en man. Jag och bästa klasskompisen funderar på att söka stipendie och göra en minorfieldstudie inför masteruppsatsen. Vi vill till Kina.

Och med bagaget full av tillsikt och ett leende på läpparna tittade jag ut över vidderna på den skånska landsbygden där hösten inte kommit lika långt som här och tänkte flera stycken tankar som jag inte tänkt på väldigt länge.