regression i jagets tjänst

Läser anteckningar från ett års studier och försöker sammanfatta och förstå, vet att det är lördageftermiddag men livet utanför pluggvärlden får helt enkelt vänta. Fastnar för uttrycket regression i jagets tjänst som jag skrev ner under en föreläsning i psykodynamisk terapi och tänker att det är vad vi människor behöver göra. Regrediera i jagets tjänst; våga släppa taget, våga släppa loss, våga vara barnsliga och lekfulla och lättsamma. Bara njuta av att vara. Vi är alldeles för beroende av att upprätthålla någon sorts, vet inte, fasad eller redighet? Beroende av vad andra tycker och tänker. Tankarna far och hamnar i boken Tärningsspelaren av Luke Rhinehart. Det var längesedan jag läste den men idén han för fram attraherar mig och jag tänker på boken då och då. Kanske behöver vi se på livet lite mer lättsamt, som ett spel vi spelar, iklädda olika roller och svåra val behöver inte ens finnas, det är ju bara att kasta tärningen..;)