vagabondlängtan

Läser Lin Yutang. Han beskriver de dåtida kinesiska romantikerna som vagabondnaturer, fattiga på jordiska ägodelar, men i gengäld desto rikare på känsloliv. De hade en intensiv kärlek till livet, som tog sig uttryck i avsky för all offentlighet och i en absolut vägran att göra själen till slav. Långtifrån att vara ett privilegie för de rika var sysslolöshet i Kina ett uslag av upphöjdhet, ett begrepp som ligger nära det västerländska kallar självkänsla och som gjorde vagabonden för stolt att be om någonting, för självständig för att ta fast anställning och för klok för att ta världens mäktiga alltför högtidligt. Denna upphöjdhet kom sig av och var nära förbunden med en känsla av att stå utanför livets fåfänglighet ooch dårskap och ärans och rikedomens frestelser.

Om en människa inte njuter av vår jordiska tillvaro säger Ytang beror det på att hon inte är tillräckligt förälskad i livet och att hon har låtit sitt liv förvandlas till en tråkig rutinvaro.

Yutang skriver vidare att vagabonden behövs mer än någonsin i vår moderna tid. Mänsklig värdighet måste förbindas med idén om en vagabond och inte med en idé om en disciplinerad och numrerad soldat. I vår tid där hotet mot demokratin och den personliga friheten ständigt ökar kan endast en vagabonds mentalitet hindra oss från att försvinna i ett numrerat masshav av regler och lydighet. Ingen civilisation kan kallas fulländad förrän den medvetet återvänt till enkelhet i tankar och levnadssätt. Första utgåvan av The importence of living kom 1937. Nu är det 2009. Mer vagabonder efterlyses.

Yutang är en av Kinas, genom tiderna, främsta författare. Under 1970-talet nominerades han vid ett flertal tillfällen för nobelpriset. Han dog 1976.