två doser kärlek och ingen dos rädsla

Gårdagen gick i kärlekens tecken, på två sätt. Min syster och hennes pojkvän bytte ringar och himlastormande lyckliga var de här och vi åt paj och var glada allihop. I relationsanarkistiska tankar och tvåsamhetsskeptis är det rakt igenom härligt att se dem och den relation de har skapat. De har det som många saknar och som ofta skapar min skeptis, förmågan att lyfta varandra. Älska varandra i handling och inte bara som något man säger i betydelselösa ord.

På kvällen var vi, jag och N och kombon hos vår kompis K. Hon har tre fantastiska barn och en fantastisk man och eftersom hon själv är fantastisk är det rättvist med råge. I allafall, vi drack mandaringlögg och åt mat, pratade allvar och skrattade huller om buller. När vi skulle åka hem sa hennes pojk som är fyra, med gråten i halsen och tårfyllda ögon. "Jag vill inte att N ska åka hem. Jag älskar henne." Inte förrän N gett honom en jättekram och lovat att komma på jullovet igen lät han tröstas. Trots att N är nio såg jag hur glad hon blev och hur hon mös av kärleksförklaringen. Och vem blir inte glad av lite kärlek? Och vem har sagt att ålder har betydelse? Lille O har mycket att lära ut till alla oss livrädda vuxna som besitter massor av kärlek men saknar modet att släppa ut och dela med.