I mötet med ett höstlöv

Dagen idag har varit vacker. I skogen var det höst och jag krockade med ett gult höstlöv som kom singlandes mot mig och jag blev sådär sprudlande glad och upplevde ett ögonblick av skärande närvaro. I mötet med ett höstlöv. Jag har läst en del, vetenskapsteori om hur intervjua om hur skapa levnadsberättelser om social konstruktion. Om Foucault. Fastnade för raden radikal öppenhet i mötet och skrev det i min dagbok. Under tiden har "frun" målat i tvättstugan och en vän avbröt vardagsarbetet när hon stod i farstun hulkande av gråt och sa mellan snyfningarna att idag är det ingen bra dag. Vi drack te och åt kanelbullar och jag konstaterade att det är de snälla människorna som oftast mår sämst. Tillvarons ologik, igen. Nu är jag ensam hemma efter att ha köpt vin och cigaretter och fyra hyrfilmer ligger och väntar. Flängt runt på nätet efter polyamorösa relationer som förhoppningsvis kommer bli mitt uppsatsämne, läser och begrundar och när jag satt på trappen och rökte funderade jag kring hur vi alla är människor som famlar omkring och försöker hitta en verklighet att leva i. Vilken är min verklighet?