Som en luffare i tillvarons ologik.

Undrar om jag fallit ner i the rabbit hole utan att ha märkt det. Iakttar, lyssnar. förstår lite tänker mer. Subtila stämningar som ändå skapar oreda. Verkligheterna ter sig olika, beror det på skärpan hos oss som ser eller är det bakgrundsljuset som avgör? Vi spelar rollerna på tillvarons teater men det är vad som händer bakom scenen som färdigställer manuset. Manuset för tillvarons ologik. De säger att vi ser det vi väljer att se. Vår selektiva varseblivning styr oss i handlingar. Vi handlar utifrån det vi ser som våra val. Vi går dit vi tror att vi är på väg. "Om vi inte vet vart vi är på väg kommer vi att hamna någon annanstans". Kanske någonannanstans är bättre än någonstans? Hellre någonannanstans än ingenstans.