En cig och en stjärnhimmel

Sitter i sängen med en jobbig odefinerbar känsla, lutar åt någon november-pms-fundersamhets-känsla. Har varit ute i höstmörkret och vandrat i två timmar. Jag mår bra och det blir vackert men lika sorgset som förut sjunger Melissa Horn. Det är rundgång i mitt huvud. Tittar på mobilen. Jag låter bli att svara på sms till någon som väntar och själv väntar jag på sms från någon som låter bli. Svarar till slut bara för att inte vara lika dålig, fast blir sämre när jag ger ett halvt löfte som jag inte kommer hålla. Trött. Tröttsamt trött. Smånynnar på Maud Lindströms ”publikens klagolåt”... den där tjejen borde prova på att byta perspektiv, kan hon inte sluta tjata hon är ensidig och trist... (klicka på rubriken ovan så spelas den) helt underbar sång, hela hon är underbar. Tänker på heteronormativitet och tänker på olika konstallationer av relationer. Läser Giddens "Intimitetens omvandling" om den plastiska sexualiteten och den rena relationen. Pumpan har åkt idag och jag saknar henne, kombon är inte heller här och jag är ofrivilligt ensam. Ovan känsla, olikt mig att känna den. Blev inbjuden till bastubad i en hattstuga långt in i skogen i kväll och undrar varför jag inte åkte. Jaja, en meditativ stund på verandan kanske löser luddet i mitt huvud. En cig och en stjärnhimmel.