Det dog två personer i natt. Det är inte första gången jag tar hand om en avliden människa, stänger ögonlocken försiktigt med handflatan, för samman händerna i ett farväl av själen innan arbetet att förbereda kroppen för anhörigas sista farväl börjar.
Men jag kommer aldrig bli van.
Jag stod tyst, ensam kvar vid hans säng när allt var klart, tittade på honom och funderade. Vem hade han varit, vilket liv hade han levt, vilka ögonblick var det som återkom i hans minne på dödsbädden, var det hemskt för honom att dö ensam, var var han nu? En levande kropp och en död kropp. Levande. död. Bara någon sekunds skillnad och samtidigt en oändlig skillnad. Allt finns och allt är borta.
Jag tror inte död är slut.
Det var så påtagligt i rummet, när jag stod kvar, att det bara var en kropp som låg på sängen nedanför mig. Vi begraver materian medan själen, energin, omvandlas och lever vidare . Vill inte säga vila i frid utan istället fortsätt lev, högt och fritt, i en annan form.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar