All I want med Joni Mitchell

Hittat ”min sång”. Den var med på ett kassettband som jag fick av vännen Kip i avskedspresent på Koh Tao och som sedan blev stulet på en annan resa i Arusha. Så många gånger jag nynnat dessa fraser i olika tider på olika platser utan att veta vilken sång det är men alltid med en känsla som stämmer in. En gång när jag fortfarande har bandet kvar och är i Byron Bay. Är 19 år med ryggsäck på ryggen och freestylehörlurar i öronen, gåendes på en järnväg. Hade varit på resande fot länge, ensam. Ensamhetskänslor blandade med frihetskänslor minns jag. Sådär en 15 år senare slösurfar jag på lunchen. Sista dagen innan semester med högar av akter, papper och jobb som jag väljer att inte se utan helt plötsligt av någon anledning som jag inte vet, blev det väldigt viktigt att hitta sången. Och ja, Joni Mitchell, där var den, hon. Nära ett halvt liv senare och nu vet jag. Spotifylyssnar nöjt fast saknar lite kassettbandet o freestylen. Och järnvägen.

När livet möter döden är tillvaron tyst en stund.

Det dog två personer i natt. Det är inte första gången jag tar hand om en avliden människa, stänger ögonlocken försiktigt med handflatan, för samman händerna i ett farväl av själen innan arbetet att förbereda kroppen för anhörigas sista farväl börjar.

Men jag kommer aldrig bli van.

Jag stod tyst, ensam kvar vid hans säng när allt var klart, tittade på honom och funderade. Vem hade han varit, vilket liv hade han levt, vilka ögonblick var det som återkom i hans minne på dödsbädden, var det hemskt för honom att dö ensam, var var han nu? En levande kropp och en död kropp. Levande. död. Bara någon sekunds skillnad och samtidigt en oändlig skillnad. Allt finns och allt är borta.

Jag tror inte död är slut.

Det var så påtagligt i rummet, när jag stod kvar, att det bara var en kropp som låg på sängen nedanför mig. Vi begraver materian medan själen, energin, omvandlas och lever vidare . Vill inte säga vila i frid utan istället fortsätt lev, högt och fritt, i en annan form.

There is no use trying, said Alice; one can´t believe impossible things”. “I dare say you haven´t had much practice,” said the Queen. “When I was your age, I always did it for half an hour a day. Why, sometimes I´ve believed as many as six impossible things before breakfast”. – Lewis Carroll

Orörd och ostörd snö

Längesedan, en hel jul och ett nyår senare. Julen överlevdes och inga nyårslöften i år. Har inte ens skrivit några listor, vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken. Är ingen älskare av julen, tiden innan och efter är skön. Oftast. I år har skolarbetet varit lite överhängande. Denna hatkärlek, om jag bara kunde lära mig någon gång. Innan jag har kommit igång att skriva är jag så rastlös, på dåligt humör, ångest och dåligt självförtroende. Sen kommer flowfasen, då stänger jag in mig och vill inte träffa någon, skriver och skriver, och sen om det vill sig väl, kommer lättnaden och då märker jag hur kul jag faktiskt tycker att det är. Då vill jag ha några dagar kvar att trixa och fiffla med det sista. Och det är nog där jag är nu, fast det är en hel del kvar än. Artikelsökningar är svårt och att urskilja tendenser i det ihopsamlade materialet är också svårt. Iallafall. Gör ett avbrott i neurosen och ligger på madrass framför brasan och läser Pessoa. Lyssnar på Lykke Li (klicka på rubriken). Det är tokmycket snö ute, det hänger meterlånga istappar utanför fönstret och jag har inte skottat utan njuter av att låta snön få vara. Orört och ostört. Jag är här. Idag lyckades jag leta fram bilen och åkte för att handla mat och låna fler böcker. Tillbaka hemma log jag lite. Tänkte såhär är det bra. Med bra böcker, brasa och nåt att äta kan jag ha det så här ett tag. Ett bra tag. Behöver inte mer. Förstår inte de som klagar på ledighet. Har en otrolig läslust och så fort tentorna är inlämnade ska jag läsa massor av självvalda böcker.

två doser kärlek och ingen dos rädsla

Gårdagen gick i kärlekens tecken, på två sätt. Min syster och hennes pojkvän bytte ringar och himlastormande lyckliga var de här och vi åt paj och var glada allihop. I relationsanarkistiska tankar och tvåsamhetsskeptis är det rakt igenom härligt att se dem och den relation de har skapat. De har det som många saknar och som ofta skapar min skeptis, förmågan att lyfta varandra. Älska varandra i handling och inte bara som något man säger i betydelselösa ord.

På kvällen var vi, jag och N och kombon hos vår kompis K. Hon har tre fantastiska barn och en fantastisk man och eftersom hon själv är fantastisk är det rättvist med råge. I allafall, vi drack mandaringlögg och åt mat, pratade allvar och skrattade huller om buller. När vi skulle åka hem sa hennes pojk som är fyra, med gråten i halsen och tårfyllda ögon. "Jag vill inte att N ska åka hem. Jag älskar henne." Inte förrän N gett honom en jättekram och lovat att komma på jullovet igen lät han tröstas. Trots att N är nio såg jag hur glad hon blev och hur hon mös av kärleksförklaringen. Och vem blir inte glad av lite kärlek? Och vem har sagt att ålder har betydelse? Lille O har mycket att lära ut till alla oss livrädda vuxna som besitter massor av kärlek men saknar modet att släppa ut och dela med.

Ibland men inte ofta...

...stannar tillvaron för något ögonblick. Något berör och något rör om. Något lite större. Den där känslan av varmt som når ända in. Idag fick jag ta del av lite lyckorus. Vi har bestämt oss för varann säger han och hennes ögon strålar, ikapp med ringen på fingret. Så enkelt men så stort.

Kärlek till er två vackra människor. Det är er dag idag.

snö och strimma efter sol

Snön yr utanför mitt sovrumsfönster och vinden viner till Nina Simone (klicka på rubriken). Det skymtar en rosa strimma ovanför granarna som antyder att dagen kan har fått lite solsken på sig iaf. Jag vet inte för jag har sovit efter ännu en vaknatt. Nu dricker jag kaffe i sängen och läser i DN att tre till fyra koppar kaffe dagen minskar risken att bli sjuk i diabetes. Jag är inne på min tredje nu. Det är skönt med nattjobb. Tillvaron blir liksom lite kravlös och ostrukurerad och dagen efter är det tillåtet att bara ligga i sängen och läsa och skriva. Pumpan är hos mormor och jag ska snart ögna igenom Margareta Forsbergs bok om ungdomar och sexualitet i Sverige. Ska till Malmö imorgon på föreläsning med henne. Sista Malmöturen för i år. Om en vecka börjar det officiella julfirandet och jag ser till och med fram emot julen i år. Någon kommer till stan och någon är efterlängtad.

En helg av nattuggleri

Godmorgon. Ny dag, ny vecka. Har nattugglat på jobb hela helgen och det har varit helt ok, pysslat om de boende, ätit bakad potatis med kräftstjärtsröra, kollat på tv, lunkat flera mil i korridorerna (en kollega hade stegräknare en natt som visade över milen på morgonen) läst DN för tre dagar tillbaka, druckit glögg och ätit goda ostar. Pratat mycket och skrattat än mer.

Kollat på TV som sagt, vilket inte brukar bli prioriterat annars, såg bland annat ett reportage från Jakarta, Indonesien där en ny lag har införts. För miljöns skull riskerar bilägare att böta om de åker färre än tre stycken i bilen. Dock har ett nytt fenomen uppstått, så kallade Traffic jockeys. Liftare mot betalning. Genom att ta upp passagerare mot en smärre summa slipper bilägaren den böter hen annars riskerar. Reportaget handlade om en mamma med ett spädbarn som livnärde sig på att åka runt som passagerare hela dagarna. Med sitt lilla barn var hon en eftertraktad jockeys, eftersom bilägaren betalade för en men fick två passagerare. Reporten frågade om hon visste varför hon fick betalt för att åka bil men det gjorde hon inte. Visst är väl ändå människan uppfinningsrik? Ett antal nya arbetstillfällen skapas, men särskilt bättre för miljön blir det knappast. En annan plats i världen där miljön (tillfälligtvis) står i fokus är Köpenhamn. Demonstranter kommer anmäla danska polisen för bland annat tortyr, efter att ha blivit frihetsberövade och suttit bakbunda i samma ställning i åtta timmar. Poliserna hänvisar bara till den nya lag som kommit till inför klimattoppmötet som ger polisen rätt att frihetsberöva en person upp till tolv timmar. Suck, vart är vi på väg.

Nä, säger som min norska kollega -arbetslust trang dig in- idag har jag tänkt att få mycket gjort. Kruxet är bara att jag är osäker på om jag gör rätt. Jag försöker komma på och kombinera rätt sökord för att hitta de vetenskapliga artiklar som jag verkligen vill få fram i olika databaser för att sedan analysera och redogöra för dem. Jag håller än så länge fast vid mitt ämne, BDSM och har hittat en hel del spännande artiklar, finns betydligt mer än jag förväntade mig att hitta. Dock blir det nog inte magisteruppsats i vår utan en master till nästa vår.

cybersexdräkt?

Försöker googla på "cybersexdräkt" men hittar föga:) Hörde här om dagen talas om att det finns någon sorts 3 dimensionell dräkt som kan göra cybersex till en upplevelse betydligt närmare irl. Genom att ta på sig dräkten med impulsgivare, stimulatorer och vibratorer skapas impulser av beröring som mer liknar den irl. Kanske nästa steg i relations och sexutvecklingen eller för att citera "Sven" som i en insändare skrev så charmigt att jag måste återge det ord för ord; "Tror nog allt fler föredrar den falska varan framöver ... och föredrar det virtuella - enklare att vara tillbakalutad i sin kontorsstol än böka runt med en annan viljas armar och ben i en säng. Fast det är nog bra- vi är lite för många på planeten ändå". :D Finns ju en rad fördelar särskilt om man tänker prevention eller som i distansförhållande. Tipsade en vän som är nyförälskad (kvinnan befinner sig dessvärre på andra sidan jordklotet) och ägnar en stor del av dygnets timmar framför datorn men hon verkade föga imponerad. Dock fick den bild som kom upp på näthinnan oss att skratta en lång stund.

sexlust

Läser en artikel av Fugl-Meyer och Giami från 2006; Swedish clinical sexologists. Who are they? Who do they treat? Genom en enkätundersökning har sexologer fått svara på ett antal frågor, bland annat frågades om vilket det vanligaste sexuella problemet som kvinnor söker hjälp för är. Låg lust kom på första plats. Funderade lite kring detta och vad det beror på. För det första måste ju låg lust ställas i förhållande till något och man måste ha en idé om vad "normal" lust innebär. Kvinnan har låg lust, i förhållande till vad? En hög lust, hos mannen? Har män och kvinnor olika grad av sexlust och vad beror i så fall det på?

Spekuleras kan göras. Under lång tid har det varit skamligt och till och med syndigt för kvinnan att känna sexuell lust och även om denna idé tack och lov inte råder (på vår plats i världen) längre bär vi fortfarande arvet. Att tala om sex kan vara svårt, att berätta för en partner vad man tycker om och vad man tänder på har många fortfarande svårt för. Om det rör sig om problem kring sexualiteten är skam och skuldkänslor fortfarande starka och många har svårt att vare sig tala med sig partner eller söka hjälp.

Sen, en annan fråga som kan ställas; finns intresset i sängen? Generösheten? Lekandet? Finns anledningar att prioritera sex? Läste här om dagen att en betydligt större procentandel värdesätter sömn mer än sex. Om mannen knullar på tills det går (för honom) och sedan vänder sig för att sova finns ju inte så stor anledning att ha sex, för kvinnan.Spännande vore att veta om homosexuella kvinnors sexlust skuljer sig jämfört med heterosexuella kvinnors? Spekulationer, javisst, men ny forskning visar att det i hög grad handlar om psykologiska orsker till bristande sexlust, impotens och ont vid samlag (dyspareunia) samt att exempelvis stress kan vara en stark bidragande orsak. Ytterligare forskning om det sexuella gensvaret visar att det finns ett samband mellan sexlust och faktorer som stämning, tid och rum i högre grad hos kvinnor än hos män (exempelvis ett nystädat hem och en lyxig middag kan vara en bra inledning på en het kväll).

Och - tänker jag och försöker få ihop någon röd tråd- trots av vi bor i ett alltmer jämställt land visar nya siffror att det är kvinnan som fortfarande utför större delen av hushållsarbetet, har koll på barnens aktiviteter och skolgång och ja... också hon som har den låga sexlusten.